SE VCH Astrospring’s Kira

"Moa" 

HD A, ögon ua, corneadystrofi, fucosidosfria föräldrar, känd mental status

Moa och Mira bor i Halmstad hos Lotta och Christer. Moa såldes som sällskapshund men framtiden skulle visa annat. Allting började på K-kullens mentalbeskrivning då jag imponerades stort av denna unga dam! Hon gjorde ett enastående MH som etsade sig fast i min hjärna. Lotta hade tränat litet lydnad och mellan momenten på beskrivningen gick Moa med konstant ögonkontakt och frågade matte vad det var för spännande moment vid nästa station.
När Trixas parning misslyckades 2009 frågade jag Lotta om vi kunde para Moa.
Lotta och Christer hade haft funderingar på att skaffa ytterligare en springer så de svarade ja för de ville gärna ha en dotter till Moa! Min avsikt var också att behålla en tik efter Moa (helst en svart-vit). Men tji fick jag för ut kom pojkar, pojkar och åter pojkar. Till slut kom äntligen Mira, en liten brun-vit tjej eller rättare sagt vit-brun. Nu är hon oerhört prickig men det syntes ju inte som valp. Mira var alltså enda tjejen bland 8 killar!
Det var en av dessa killar som stal mitt hjärta och det var Bubblan (Astrospring's Monoceros) som fick stanna på kenneln.
Moa imponerade stort på mig efter jag gjort en apporteringstest på valparna. När vi var klara med testen lade jag upp en rapphöna och en rådjursklöv på vedhögen och gick sedan in i huset. Inifrån huset fick vi se Moa klättra upp på vedhögen samtidigt som veden rasade men hon gav sig inte för det. När hon kom upp apporterade hon rapphönan och gick ner igen. Sen var det samma procedur med klöven! Oj, oj, oj, tänkte jag, den här hunden måste jakttränas och så föddes en idé att träna henne inför ett norskt jaktanlagsprov. Lotta gick med på detta och vi startade en liten träningsgrupp, Moa och Lotta, Mattias och Zipo (Kalypso) och jag och Junior. Moa och Lotta var alldeles "gröna" de hade aldrig gått ett fältarbete, aldrig ett spår och aldrig apporterat fågel i vatten. Träningen började i mitten av juni-09. Vi träffades en gång i veckan under 7 veckors tid. Jag tror Moa missade en träning p.g.a. höglöp. Det var otroligt att få se jaktanlagen komma fram mer och mer för varje träning. Det var mer än en gång som Moa presterade det bästa fältarbetet och Lotta fick stå stadigt när brorsan Zipo gjorde vattenarbetet för Moa tyckte att han behövde hjälp med apporteringen. Vi for till Norge i början av september-09 och till vår stora glädje lyckades alla tre få godkänt jaktanlagsprov!! Under träningen noterade jag att Moa var otrolig på att spåra så då startade nästa projekt!!!! Nu lyckades jag lura med både Lotta och Christer på en viltspårkurs våren 2010. Christer gick med Moa, Lotta med Mira och jag med Bubblan. Det gick bra som man kan se på bilden nedan som togs hösten 2010 på tre nybakade viltspårschampions! Ja, det blev mycket text om Moa och det är för att jag har fått förmånen att lära känna henne så väl både genom tiden hon bodde här med sina valpar och genom våra träningsträffar. Moa får väl hänga med på ett hörn när vi tränar och ställer ut hennes härliga barn i framtiden. Tack till Lotta och Christer för att ni ställer upp på alla mina upptåg, för härlig vänskap och all hjälp jag fått!

   
Här sitter en stolt mamma Moa i mitten omringad av sina barn!

Stamtavla